Poltergeist (Skräck, Thriller):

Familjen Bowen har precis flyttat in till ett nytt hus och det dröjer inte länge fören barnen i familjen börjar skrika och gapa om spöken, något som retar upp föräldrarna. Men det är först när den yngsta dottern försvinner som familjen inser allvaret med det hela och nu börjar deras kamp om att få henne tillbaka från andra sidan.

 

 

Vi alla vet nog att det är riskfyllt att göra nyinspelningar av klassiker och detta eftersom det nästan är omöjligt att mäta sig med det älskvärda originalet. Det brukar inte spela så stor roll att effekterna är föråldrade och att skräcktoleransen idag har blivit högre, för i slutändan så är ändå nästan alltid originalet bäst. Just 1982 kom skräckfilmen Poltergeist som då visade oss var skåpet skulle stå med sina (idag) kassa men ändå trovärdiga effekter och reliker, och 2015 kom remaken med samma namn som visar oss var skåpet typ inte ska stå, i alla fall under de första 30 minuterna men därefter blir filmen, mot förmodan, rätt så bra och nästan lite skrämmande.

 

They're coming...

 

Om man väljer att skaffa sig Blu-rayutgåvan av Poltergeist från 2015 så kommer den både i bioversionen och i en förlängd version som jag självklart har valt att se. Både bio- och den förlängda versionen må avvika något från originalet (om vi bortser från de självklara nymodernigheterna), så som med nya namn på karaktärerna, men filmens grundhandling är självklart ändå som en kopia av det som en gång har varit. Trots detta så lyckas faktiskt Poltergeist väcka en liten obehagskänsla hos mig samtidigt som jag ändå värdesätter vissa av de gamla effekterna i originalfilmen mer. Det kändes nämligen mer äkta med dockor och äkta skelett än med datoranimerade varelser, och även om det finns en och annan obehaglig sak med i nyinspelningen så är det lite för animerat för min smak. Dock lyckas den nya Poltergeist filmen skrämma mig, utan att få mig att skratta åt andra fjantigheter, och med tanke på att detta faktiskt är en skräckfilm så är det ett framsteg. Nu är det dock ändå så att filmen felar lite här och där i takt med att vissa tekniska apparater får flippen medan andra fungerar utan problem i den spökfyllda tillvaron och detta är något som kan reta upp mig. Men filmen har sedan ändrat vissa små detaljer och händelser och det ser jag bara som ett plus i kanten vilket också gör att Poltergeist känns både nya och gammal på en och samma gång.

 

Det är något med clowner som får mitt blod att rusa. 

 

Poltergeist största nackdel är utan tvekan skådespelaren Sam Rockwell som känns helt felplacerad i rollen som pappa Eric Bowen. Han är bara för mycket pajas vilket återspeglas på ett negativt sätt och de övriga skådespelarna stämmer inte heller riktigt in på den bilden som vi har av dom sedan originalet, det är nämligen inte så lätt att glömma och gå vidare som folk må tro. Dessutom känns det som om att Madison "Maddy" Bowen (Kennedi Clements) är ett försök till att efterlikna Heather O'Rourke's verson av Carol Anne i originalfilmen och det blir både rätt och fel på samma gång. Jag personligen imponeras mest av den unga Saxon Sharbino som tar sig an rollen som den äldsta systern Kendra medan mellanungen Griffin (Kyle Catlett) mest retar upp mig med sin blotta närvaro.

 

Skådespelarna känns inte helt rätt i sina roller.

 

Den nya versionen av Poltergeist må ha överraskat mig på ett positivt sätt och det kan vara för att jag hade ställt in mig på att få se värsta skräpet, så om filmen egentligen är så bra som jag nu har fått för mig är en fråga som ni få ställa er själva. Men när man tror att man ska få skit så kan man blir glatt överraskad, så länge man ger filmen lite tid att växa.

 

They're here...

 

FILMINFORMATION: